månadsarkiv: mars 2016

Flammasockor i olika längd

Att sticka sockor är inte min grej, så har jag alltid sagt. Men samtidigt så finns det ju så otroligt många fina sockor att sticka och det går ju relativt fort så jag har ändå en önskan att tycka det är roligt att sticka sockor.

Förra veckan fick jag syn på sockan Flamma som Anna (playsweetmusic) har designat och kände att ja, där är ett par snygga sockor som känns lagom avancerade för mig så jag köpte mönstret och rotade upp ett sockgarn ur stashen. Det blev ett nystan Zauberball som legat till sig i typ 4 år.

Och jag stickade. Sen fick jag repa upp första sockan 3 gånger efter att ha stickat halva mönsterrapporten innan jag fattade hur jag skulle göra. Men sen gick det som på räls, tyckte jag i alla fall. När det var dags för socka två började jag sticka och av bara farten så glömde jag vända på diagrammet så jag fick repa upp det med 😛 Men sen så gick det finfint och det var kul och jag kände mig väldigt pepp.

Och så maskade jag av, fäste trådar, blockade och insåg att den ena sockans skaft var längre än den andra. Så jag fnissade lite för mig själv, kikade närmare på sockorna och insåg att jag stickat den ena sockan fel. Jag följde ju diagrammet till punkt och pricka (trodde jag) och alltså skulle jag ju inte behöva mäta eller nåt. Men det lilla felet jag gjort gjorde alltså så att den första sockan blev ett par centimeter längre än den andra.

Så nu har jag två finfina sockor men med olika skafthöjd. De får användas nedhasade helt enkelt. Så får det bli.

Och jag undrar när jag ger mig på att sticka ett par till sockor? Och när jag gör det, kommer det att bli de första sockorna som blir helt som jag tänkt mig?

Foto 2016-03-26 08 27 34

Koftan Argo och mitt behov av att ändra saker

På Syfestivalen i Älvsjö köpte jag fantastiskt garn av Vikan Garn i en superfin varm lavendelfärg och lite av en blekgrön färg som kontrast. Av det hade jag bestämt att jag skulle sticka koftan Argo, och så blev det också.

Jag har aldrig stickat något klart så fort, relativt tjockt garn och tjocka stickor och någon VAB-dag gjorde susen och koftan blev klar på under två veckor. Jag är supernöjd! Förutom att jag kände mig tvungen att ändra en av ökningarna vid axeln, jag trodde det skulle bli snyggare. Men det blev det visst inte. Så kan det gå, men det ser okej ut såklart men jag skulle ha hållt mig till mönstret.

Jag, koftan Argo och min lilla linslus till dotter!

Jag, koftan Argo och min lilla linslus till dotter!

Koftan Argo

Och så har jag börjat väva lite också

Jag bokade en kurs på Studieförbundet Vuxenskolan, en kvällskurs i vävning. Jag har funderat på det länge och tvekat och tänkt att varför börja med ytterligare en fiberhobby? Har jag inte nog med stickning och krokning och spinning? Men så är det ju det där med att det vore kul att kunna väva med de handspunna garnerna liksom, så jag slog till.

Det har varit ett par tillfällen nu och de första 4 så var det ju mest att varpa, skeda, solva och ha sig. Och självklart blev det fel flera gånger så jag fick göra om och rätt. Men nu sitter allt som det ska och jag har börjat väva. Som första projekt blir det, enligt vävkursens lärare, trasmattelöpare. Fast jag tänker göra tabletter till mitt nya köksbord. Lika så bra det.

Vi väver på små Götavävstolar som är ihopfällbara och smidiga. Just nu står min lånade lilla vävstol här hemma och undrar om jag ska få ork att väva lite på den i påsk. Kanske, kanske inte?

solva vava